Nu har jag hafsat ihop en reflektion om frihet. Eller snarare nedbrytandet av frihet. Fick gå ifrån jobbet en halvtimme tidigare eftersom vi helt enkelt inte behövde ringa fler personer för att avsluta undersökningen, det var riktigt skönt. Kom dock på att jag var tvungen att skriva den här reflektionen tills imorgon, och det kändes inte så toppen kan jag säga. Dessutom har jag glömt att ringa Marika och glömt att förklara allt för Nalle och glömt att mamma är stupfull. Horribelt.

Igår såg jag Nocke försöka gå över Stora Torg. Jag tror att han ramlade en två tre gånger eller så. Jag tyckte lite synd om honom. Han borde haft en munspel, och han borde gilla Bob Dylan. Han borde vara som min pappa.

Nu lyssnar jag på Placebo, och tänker på alltihop. Trivs, det gör jag. Jag är i mitt esse när det är kallt som fan, och varmt inuti.

Jag fattar inte. På "VarDagsKalendern" 2007 ifrån Swedbank är det en bild på en farsa med sin blonda dotter på axlarna som leker järnet på en strand eller nåt sånt.

Är det såna saker man planerar in i sin VarDagsKalender? "Lalla runt med ful unge 12.30"? Jag blir väldigt arg för vissa saker. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH jag vill inte jobba.

Jag måste skriva lite om gårdagen för att infria lite föraningar. Det är min grej.

Hela händelseförloppet för dagen började inte förrän vid fem eller så, då det började gå hett till här hemma och det kastades en tallrik eller två, allt över mitt hår och huvud uppenbarligen. Idag kom ursäkten "Förlåt för vad jag sa igår, men jag gillar bara inte att det är min dotter som ser ut på det viset" men egentligen förstår jag inte hur det var en ursäkt. Det var ju nästan värre!

Hursomhelst. Jag kom hem till min pappa, hans fru och hennes dotter och jag åt en sjukt äcklig bit lasagne och blev alldeles självgod av alla hårkomplimanger. Det var roligt, för förändring är sällan uppskattat därute. Även om andras åsikter inte är så viktiga så klagar jag ju inte när de klaffar med mina, eller hur.

Stannade tills det var dags att gå på 1408 med herr Karlén, och det var en väldigt Silent Hill-the Shining-vila på snygga specialeffekter-film. Jag tyckte jättemycket om den, och var lite shakes när jag kom ut ur biografen. (Eftersom jag är naturligt macho, stor och stark, så var detta självklart en överraskning för mig.)

Vi drog vidare till café Moses och drack lite kaffe och inväntade Isabell som dök upp ganska raskt som en Isabell med bil ofta gör. Eftersom Moses var lika piggt som depressionen på 30-talet så tänkte jag att nu jävlar får jag ta tag i det här och så träffade jag en bekant som jag velat lära känna ett tag.

Det låter inte fullt så revolutionerande, men det var ganska fint. Jag tyckte om det, även om vi satt utomhus mitt i natten och tittade och pratade med fulla mäniskor. Surrealistiskt, sa han vid ett tillfälle. Det var alldeles rätt.

Så idag är jag glad, förutom att jag ska iväg och jobba om en timme (UTAN OB-tillägg!) och det faktum att jag i fortsättningen kommer vara (mer) paranoid på jobbet. Inte idag dock. Idag är det chill. Och framtiden skiter jag i.